Vissa delar av livet är tuffare.. 

 

Ibland kommer perioder där ens psykiska mående pendlar och blir värre och sen sådan period verkar ha hyrt en del av mig utan tillstånd... 

 

Jag är dock glad att jag ändå kunde delta i vår live igår på instagram som är våga prata om psykisk ohälsa. Tycker den gick bra. Men sen flög ångesten på mig, men under tiden kunde jag fokusera på vad andra ville prata om och berätta det jag kunde. Så det hjälpte ju mig för stunden. 

 

Vaknade sen idag och kände fy f*n vilken dag. Ångest, väldigt nere, trött, huvudvärk och så sjukt skör i själen och ledsen... Men så kan det se ut när man lever med psykisk ohälsa och när det samtidigt händer saker runt mig.

 

Ibland kan jag även känna att jag är den vuxna kring vissa andra vuxna. Som att jag förstår mer hur man ska bete sig typ? Vilket i vissa sammanhang kan såra mig just nu. Jag har levt med psykisk ohälsa så länge jag kan minnas och vissa verkar inte vilja inse eller iaf vara människor som är delaktiga.

 

Jag är en människa, en helt normal med känslor som också undrar hur det går för andra människor och vill veta att saker gått bra för människor i min närhet.. Men nej, så tänker inte alls. Hör inte ens av sig. Men jag känner att jag måste försöka låta det rinna av mig, för annars känns det som jag ska drunkna i känslor...